Anmälningsskyldigheten som ingår i räddningslagen iakttas fortfarande inte i tillräcklig utsträckning
Skyldigheten att anmäla risk för brand och olycka fogades till räddningslagen 2011. År 2019 var alla anmälningsskyldiga fortfarande inte medvetna om saken. Enligt räddningslagen ska myndigheter och vårdpersonal, i syfte att förbättra invånarnas säkerhet, underrätta räddningsmyndigheten om uppenbara faror som de upptäcker i människors hem. Det bästa sättet för att säkerställa att anmälningsskyldigheten iakttas är utbildning. Tarja Ojala, specialforskare vid Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland, har undersökt frågan.
Om myndigheter, såsom polisen eller vårdpersonal (t.ex. hemvårdare), upptäcker att det föreligger uppenbar brandrisk eller annan risk för olycka i en människas hem eller i en byggnad, ska de underrätta den lokala räddningsmyndigheten om saken. Sekretessbestämmelserna utgör inte ett hinder för att göra en anmälan.
– Säkerhetseffekten av räddningslagens anmälningsskyldighet grundar sig på att myndigheterna får kännedom om faror som utgör en risk för boendesäkerheten, och därmed kan ingripa i dem. Om inga anmälningar inkommer förmedlas ingen information och inga åtgärder vidtas för att förbättra boendesäkerheten, säger Tarja Ojala, specialforskare vid SPEK.
– Syftet med det här lagrummet var att öka boendesäkerheten särskilt för personer med nedsatt funktionsförmåga, såsom minnessjuka, äldre eller missbrukare i rehabilitering. Anmälningsskyldigheten gäller myndigheter, kommuner och sådana företag som tillhandahåller vårdtjänster, förtydligar Ojala.
Utbildning det bästa sättet för att säkerställa att anmälningsskyldigheten iakttas
Ojalas studie visar att trenden är positiv i fråga om hur väl man känner till och iakttar anmälningsskyldigheten. Å andra sidan visar resultaten också på hinder för lagstiftningens effektivitet.
Trots att omkring tre fjärdedelar av verksamhetsutövarna inom social- och hälsovården redan 2015 uppgav att de kände till anmälningsskyldigheten i räddningslagen, har informationen inte förmedlats till utbildningen av närvårdare. Endast cirka en fjärdedel av närvårdarna uppgav att de fått utbildning eller handledning i frågan. Dessa uppgifter är från 2019, alltså fyra år efter enkäten till verksamhetsutövarna.
– Utbildningen har en tydlig inverkan på om man iakttar anmälningsskyldigheten, vilket framgår av att personer som fått utbildning i frågan oftare anmäler risker än andra. Samtidigt verkar brist på utbildning innebära att anmälningsskyldigheten iakttas i mindre utsträckning, säger Ojala.
Antalet anmälningar fördubblades från 2018 till 2020
Antalet anmälningar visar att det är viktigt att anmälningsplikten ingår i räddningslagen. En enkät som riktades till räddningsverken visar att över 4 600 anmälningar lämnades in under 2012–2020. Drygt 70 % av dem lämnades in 2018–2020. Uppgifterna grundar sig på anmälningar från 12 räddningsverk. Antalet anmälningar har dessutom nästan fördubblats från 2018 till 2020.
Utgångspunkten för lagstiftningen om anmälningsskyldighet var att säkerställa boendesäkerheten för personer med nedsatt funktionsförmåga, särskilt i service- och stödbostäder. Det har dock visat sig att anmälningsskyldigheten också är viktig för att trygga säkerheten för dem som bor hemma. En stor del av anmälningarna 2012–2020 gällde klienter inom hemvården som bor hemma.