Befolkningsskydd

Avsikten med befolkningsskyddet är att skydda civilbefolkningen och personer som inte deltar i krig under krig, väpnade angrepp och strider.

Befolkningsskyddet innebär att man bygger skyddsrum och vägleder hemmen inför störningssituationer och exceptionella situationer.

Befolkningsskyddet styrs av ett internationellt regelverk som omfattas av Genèvekonventionen.

Ett skyddsrum ska skydda befolkningen under en militär attack. Under normala förhållanden används skyddsrummet vanligtvis för hobbyverksamhet eller som förråd.

Skyddsrummet är ett särskilt utrymme i en byggnad eller en separat, närbelägen byggnad, vars syfte är att ge skydd åt befolkningen där den normalt rör sig, arbetar eller bor.

Skyddsrummet skyddar mot spräng- och splitterverkningar, byggnader som kollapsar, tryckvågor, bränder, kemiska stridsmedel och joniserande strålning.

Ett skyddsrum ska skydda befolkningen under en militär attack. Myndigheterna meddelar när situationen kräver att skyddsrummen ska ställas i ordning. Skyddsrummet ska kunna tas i användning inom 72 timmar efter påbudet, varefter befolkningen kan ta skydd i dem.

Skyddsrummet skyddar mot spräng- och splitterverkningar, byggnader som kollapsar, tryckvågor, bränder, kemiska stridsmedel och joniserande strålning om filtrerings- och slussläget är i användning.

Skyddsrummet skyddar inte mot joniserande strålning och giftiga ämnen om filtrerings- och slussläget inte är i användning. Vid en överraskande gasrisk ska man alltså inte ta skydd i ett skyddsrum, utan i något annat inomhusutrymme med avstängd ventilation.

Vid en kärnkraftsolycka ska man ta skydd inomhus och ta jodtabletter. Det här är tillräckliga åtgärder i alla områden som inte ligger närmare än 20–30 kilometer från kraftverket.

Under normala förhållanden skyddar inte skyddsrummet mot eventuella giftiga gaser, rök eller radioaktiva ämnen, eftersom skyddsrummet då har samma ventilation som den övriga byggnaden. Då finns det risk för att den giftiga gasen utifrån, eller andra giftiga ämnen, sprids med ventilationen in till skyddsrummet.

För att ett skyddsrum ska skydda mot giftiga ämnen, måste det förberedas med slussrum och ventilation, samt förses med ett specialfilter med partikel- och gasfilter.

Myndigheterna varnar allmänheten för gas eller andra farliga ämnen med ett varningsmeddelande eller den allmänna farosignalen. I ett sådant fall ska man omedelbart ta skydd inomhus, stänga dörrar och fönster samt stänga av ventilationen.

Farliga gaser är ofta är tyngre än luft och sjunker neråt, varvid de kan samlas på de lägre våningarna. Därför är det bra att hålla sig på de övre våningarna. De gaser som är lättare än luft sprids lätt med luftflödet och utgör inte nödvändigtvis någon fara för människor.

Vid en kärnkraftsolycka ska man ta skydd inomhus och ta jodtabletter. Det här är tillräckliga åtgärder i alla områden som inte ligger närmare än 20–30 kilometer från kraftverket.

Ta jodtabletter endast på uppmaning av myndigheterna.

Gemensamma skyddsrum är skyddsrum som är reserverade för personer i husbolag eller företag, ämbetsverk och anstalter.

De som bor i höghus tar skydd i fastighetens eget skyddsrum eller i ett gemensamt skyddsrum som husbolaget har tillgång till. Även många arbetsplatser, så som sjukhus och skolor, har egna skyddsrum.

Allmänna skyddsrum är avsedda för allmän användning, dvs. för förbipasserande, men möjligen även för sådana som inte kan ta skydd hemma eller på arbetsplatsen.

Många områden har inga allmänna skyddsrum eller så räcker de inte till för alla. Då ansvarar invånarna själva för att ta skydd i tillfälliga skydd, vilket i praktiken betyder inomhus i sitt eget hem.

För närvarande finns det cirka 50 500 skyddsrum i Finland med plats för cirka 4,8 miljoner personer.

De flesta skyddsrummen (cirka 85 %) är privata skydd av armerad betong i bostads- och affärsfastigheter. Det finns även gemensamma skyddsrum som används av flera fastigheter.

Källa: Inrikesministeriet: Skyddsrummen ska användas under krigstid

Läs också: Inrikesministeriets utredning: I Finland finns skyddsrumsplatser för cirka 4,8 miljoner människor

Byggnadens storlek, användningsändamål och antalet personer avgör skyldigheten att bygga ett skyddsrum. Alla fastigheter måste inte ha ett skyddsrum.

Byggnadens storlek, användningsändamål och antalet personer avgör skyldigheten att bygga ett skyddsrum. Alla fastigheter måste inte ha ett skyddsrum.

De flesta höghus som är byggda efter slutet av 1950-talet har ett skyddsrum.

Alla nya byggnader på minst 1 200 kvadratmeter måste ha ett skyddsrum.

Industri-, produktions- och lagerbyggnader och samlingslokaler som är minst 1 500 kvadratmeter måste ha ett skyddsrum.

Det är byggnadens ägare som ansvarar för att bygga skyddsrummet.

På landsbygden och i småhusområden finns det i allmänhet inga skyddsrum. Då måste invånarna skydda sig i tillfälliga skydd. Om myndigheterna ger påbud om att skyddsrummen ska ställas i ordning, ger man i allmänhet samtidigt instruktioner för hur man bygger tillfälliga skydd.

Skyddsrummet markeras med befolkningsskyddets internationella symbol, som är en blå triangel på en orange bakgrund. Vid behov ska det också finnas skyltar med pilar som visar byggnadens användare vägen till skyddsrummet. Under normala förhållanden kan pilarna förvaras i skyddsrummet och sättas upp när skyddsrummet ska användas.

Fastighetens räddningsplan ska ha information om var byggnadens skyddsrum ligger eller vilket gemensamt skyddsrum personerna i byggnaden ska använda.

Den här informationen får man också från bygglovshandlingarna eller av brandinspektören.

På landsbygden och i småhusområden finns det i allmänhet inga skyddsrum.

Många områden har inga allmänna skyddsrum eller så räcker de inte till för alla. Då ansvarar invånarna själva för att ta skydd i tillfälliga skydd, vilket i praktiken betyder inomhus i sitt eget hem. Vid till exempel en strålningsolycka räcker det med att man tar skydd inomhus och stänger av ventilationen.

Inte ens i allvarliga situationer är skyddsrum den första åtgärden, utan i första hand flyttas befolkningen till ett säkrare område.

Byggnadens ägare och innehavare ansvarar för byggnadens skyddsrum. På landsbygden och i småhusområden finns det i allmänhet inga skyddsrum, utan invånarna ansvarar själva för skyddsåtgärderna.

Skyddsrummets ägare ansvarar för skyddsrummets underhåll och service. Varje skyddsrum ska helst ha en egen skötare. Regionala räddningsförbund och räddningstjänster ordnar praktiska kurser om hur man använder skyddsrummets anordningar.

Skyddsrummet skötare ska gärna vara en person i den aktuella byggnaden, så att hen finns på plats om skyddsrummet ska användas. Fastighetsservicen kan bistå skyddsrummets skötare, men servicepersonalen kan inte vara till hjälp i en situation då skyddsrummet ska användas.

Varje skyddsrum är dimensionerat för ett visst antal personer utgående från rummets yta och luftvolym.

Byggnadsbestämmelserna för byggnaden anger dimensioneringen för skyddsrummet. Den maximala mängden personer i skyddsrummet anges i allmänhet nära ventilationssystemet.

När myndigheterna meddelar att skyddsrummet ska tas i användning ska fastighetens boende eller övriga användare tömma skyddsrummet och ställa det i ordning, under handledning av skyddsrummets skötare.

Skyddsrummet, dess anordningar och utrustning ska hållas i ett sådant skick att de kan tas i användning inom 72 timmar.

Alla öppningar till skyddsrummet stängs, inklusive de som under normala tider används som ventilationsöppningar. Skyddsrummets ventilationssystem startas och samtidigt kontrollerar man att friskluftsröret ligger ovanför markytan och att det kommer luft in i ventilationssystemet. Dessutom ställer man i ordning skyddstält och torrtoaletter, fyller vattentankarna samt informerar dem som kommer in skyddsrummet vilka personliga förnödenheter de ska ta med sig.

Var och en ska ta med sig egna livsmedel för 2–3 dagar, drycker, personliga läkemedel och hygienartiklar, sängkläder (t.ex. sovsäck och underlag), ficklampa och batterier, jodtabletter och dessutom något att fördriva tiden med (böcker, spel, papper, pennor) och vid behov öronproppar.

Man får inte ta med sig alkohol, droger, vapen, värmealstrande apparater (gasspis, stormlykta osv.) eller produkter som luktar illa. Rökning är förbjuden i skyddsrummet.

Man får inte ha djur i skyddsrummet, inte ens i undantagsfall. Om människor uppmanas ta skydd i skyddsrummen kan husdjuren ta skydd i bostaden.

Räddningsväsendets anvisningar:

”För närvarande är Finland inte utsatt för något direkt militärt hot. I den osannolika händelsen att det skulle bryta ut ett krig och du då själv måste ta dig till ett skyddsrum, lämna sällskapsdjuret kvar hemma. Det är den tryggaste och mest stressfria platsen för sällskapsdjuret. Normalt är vistelser i skyddsrum korta, högst tre dygn. Om du evakueras, ta med ditt sällskapsdjur. Sällskapsdjur får inte släppas fria i naturen eller lämnas hemma.”

Räddningsväsendet: Anvisningar till sällskapsdjursägare i befolkningsskyddssituationer

Skyddsrummen är planerade så att man kan vistas i dem i flera dagar vid behov. Enligt lag ska det finna olika anordningar och förnödenheter i ett skyddsrum som bl.a. säkerställer ventilationen om det skulle förekomma giftig gas eller radioaktiva ämnen utomhus.

Typen av fara bestämmer hur länge man måste skydda sig. I dagens läge anses cirka tre dygn vara den maximala tiden man behöver skydda sig. Vid en krigsliknande situation skulle skyddsrummen till exempel användas för övernattning och som kortvarigt skydd. I en sådan situation ger myndigheterna anvisningar för hur man ska skydda sig.

Behovet av utrustning i skyddsrummet beror på vilket år det är byggt. Ventilationen är bland det viktigaste för att man ska kunna vistas i ett slutet skyddsrum.

Skyddsrummet behöver också annan utrustning, som nämns i skyddsrummets årliga checklista för servicen (på finska).

Periodisk besiktning av utrustningen i skyddsrummet ska utföras minst vart tionde år. Ett protokoll för utrustningens granskning ska skrivas, där apparatspecifika noteringar ingår. Protokollet visas på begäran för räddningsmyndigheten.

Skyddsrummets anordningar och utrustning ska underhållas i enlighet med tillverkarens anvisningar. Följande åtgärder vidtas med fördel årligen: testa skyddsrummets ventilationssystem, öppna och stäng övertrycks- och uppdämningsventiler, kontrollera tätningarnas skick, kontrollera befolkningsskyddsmaterialet.

På SPEKs webbplats finns en checklista för årlig service (på finska).

Ja.

Under normala förhållanden ska skyddsrummet användas så att dess konstruktioner inte skadas och så att det i övrigt hålls i skick. Det ska gå att ställa i ordning skyddsrummet inom 72 timmar efter påbud från myndigheterna.

Intag av jodtabletter i en nödsituation med strålrisk orsakad av en kärnkraftsolycka rekommenderas för personer upp till 40 år, gravida och ammande.

Jodtablett ska endast tas på uppmaning av myndigheterna för att säkerställa att tidpunkten är rätt. Anvisningar ges via radio och tv. Man ska ta endast en dos jod.

Om jod tas vid rätt tidpunkt förhindrar det att radioaktivt jod samlas i sköldkörteln.

Det är i synnerhet viktigt att barn och gravida kvinnor tar jodtabletten.

Ta inte jod om du har eller har haft en sköldkörtelsjukdom eller om du tidigare har fått en allvarlig allergisk reaktion av jod. Du kan också be din läkare om råd.

Jodtabletter säljs i apotek.

Källa: https://stuk.fi/sv/jodtabletter-skyddar-skoldkorteln